Då var det dags igen!
Årets upplaga av White Guide släpptes i måndags. Vi håller oss kvar på samma nivå som tidigare, dock tappade vi ett poäng i mat men behåller den totala poängen, 68. Det verkar som att kriterierna blir tuffare och tuffare med åren men kul att vi ändå håller oss på en jämn 5:e plats i Sörmland, vilket vi har legat stadigt de senaste åren. Bra jobbat!
Jag har ärligt talat en hatkärlek till White Guide. Samtidigt som jag känner att den inte alltid är rättvis eller ger rätt omdöme och att man egentligen inte alls skulle önskat att vara med i guiden från början så finns det ändå något givande i den. Har svårt att bestämma mig vad jag egentligen tycker. Det som jag tycker är jobbigast är att det blir så personligt. Med all den tid och kärlek man lägger ner på sin verksamhet, där man står och snickrar, sköter event, skottar snö, målar, gör beställningar, lagar mat, sköter vinlistor, kör service osv. så är det svårt att inte ta det personligt när man har ett finger i allt.
Det finns ju så många faktorer som spelar in på det där förmodligen enda besöket de gör årligen, oftast samma period varje år men anonymt såklart. Eftersom vi byter tillbehör och rätter ofta så kan jag enkelt räkna ut när de besökte oss. I årets upplaga åt de tex en komozzarella från Ängsholmens gårdsmejeri och den förrätten hade vi under en ca 3 veckorsperiod efter sommaren. Dock året innan det var det första gången de besökte oss under en sommarmånad, vilket var kul då vi har en mer levande meny där råvarorna ofta får tala för sig själva och mer spontana rätter finns att tillgå. Där kan man fråga sig om omdömena blir olika eftersom det är olika säsonger, där vi är väldigt säsongsanpassade med både råvaror och gäster och därav återspeglas också verksamheten efter det. Många funderingar han man haft. Men en sak är ju säker är att det som syns och som omdömena återspeglar är det yttre och inte det inre. Vi skulle kunna vara 5 st kockar i köket med 1 diskare varje dag men få samma omdöme som ett kök med endast en kock i tjänst utan diskare. Som sagt många faktorer som ger avtryck och många som inte syns.
Jag är i alla fall nöjd över att vi har lyckats hålla oss på en så pass jämn nivå år efter år, oavsett förutsättningar. Vår verksamhet har ändrats och sett väldigt olika ut bara de senaste 5 åren men ändå har vi alltid försökt leverera samma standard oavsett och inte låtit något annat fått lida. Att behålla en viss kvalité och standard är inte alltid så lätt när förutsättningarna ändras. Viktigaste är att alltid jobba som ett team, med det kommer man långt. Ordspråket ’ensam är stark’ fungerar inte inom restaurang. Alla i personalstyrkan måste kunna samspela och trivas ihop, utan det blir gästen drabbad på olika sätt och kvalitén kan sjunka snabbt.
Alla i restaurangbranschen borde få ett pris för allt man får stå ut med årligen, allt från envisa gäster, krav från myndigheter och kommunen, leverantörer med mera, listan kan göras lång. Jag tror nog de flesta i branschen vet vad jag pratar om. Trots allt så utvecklas Sverige enormt inom mat och dryck och standarden håller en hög nivå. Även i småstäder där planksteken med brasse oxe och såsbas-bea fortfarande är bästsäljare, så dyker det trots allt upp bättre krogar runt om i landet som även belönas med fina omdömen och priser. Men där, trots det positiva finns en hel del att ändra på, speciellt människors sett att se och tolka saker inom vår bransch.
Jag älskar restauranglivet där jag har skapat min karriär, hobby och intresse, allt i ett.
